måndag 2 juli 2007
Idag har jag sett det absolut vackraste på riktigt länge! Jag cyklade ner till kyrkogården för att se om det var där han fanns nu, det var det. Och det var så fint, lugnt och vackert alltihopa, det låg en sån stillhet över det hela att det bara var i klass med dig. Johan, du kommer aldrig sluta att fattas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar