Jag lever för kicken, precis som du
Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen
Jag har frihet i blicken, precis som du
Här står livet i farstun, så nära inpå
men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

är det bara jag som tycker att de där 27 dagarna känns läskigt nära ?
är det bara jag som blöder näsblod över sparat pluggande och somnar med lätt ångest varje kväll ?
är det bara jag som tycker att det är jobbigt att vara i skolan för att separationsångest är som värst då?
är det bara jag som lägger ut sådana här utblottade inlägg?

ja det är nog det, för att jag är en sådan som saknar.